Om Preemraff och brådska

Den senaste veckan har jag åter gripits av känslan av akut brådska, efter att ha läst Björn Wimans krönika och sett en intervju med Kevin Anderson (väl värda att ta del av, båda två!). Känslan av att det är nu det gäller. Som Kevin Anderson slår fast: Ska vi nå tvågradersmålet måste vi i de välbärgade delarna av världen minska våra fossilutsläpp med 30% inom två år, runt 70% inom tio år, och med i princip 100% inom 15 år. (1,5-gradersmålet är naturligtvis ännu mycket tuffare…)

Samtidigt ska regeringen i dagarna ta beslut om utbyggnaden av Preemraffs raffinaderi i Lysekil ska tillåtas.

Samtidigt visar en undersökning att hälften av befolkningen är emot ett förbud mot försäljning av nya fossildrivna bilar efter 2030.

Ska vi ta Parisavtalet på allvar är det förunderligt att vi ens diskuterar dessa frågor. Ska vi ta Parisavtalet på allvar borde det naturligtvis vara kompakt ekonomiskt olönsamt att investera i utökad fossil produktion. Frågan om förbud för försäljning av fossildrivna fordon borde vara en icke-fråga, eftersom det om bara några år borde vara betydligt lönsammare att köpa och köra en ny el- eller gasbil (om man alls behöver någon egen bil).

Jag tror att valalternativen vi har måste landa hos oss alla. För att åter tala med Kevin Anderson: Vi har inte något icke-radikalt val: Antingen gör vi en radikal och snabb omställning av vår värld, till att om 10-15 år i stort sett vara fossilt oberoende, eller så kommer vår värld om några decennier – under min generations livstid! – se radikalt annorlunda ut.

Det borde vara ett lätt val. Men vi måste sätta fart på allvar nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: