Om regeringsbildningen

Hörde just en debatt i Studio ett mellan Carl B Hamilton (L) och Susanne Nyström (ledarskribent för Eskilstunakuriren), där Hamilton tyckte att Liberalerna borde stödja en M+Kd-regering (som skulle bli beroende av Sd) och Nyström istället argumenterade för en mittenregering. Här är en text till stöd för en mittenregering, som jag skrev för några veckor sedan (strax innan talmansnomineringen):

Vi lever i en ödestid. Klimatförändringarna är en realitet. För några veckor sedan passerade vi troligen gränsen för när den globala temperaturökningen inte längre går att begränsa till 1,5 grader. Ska vi klara tvågradersmålet har vi några få år på oss att vända utvecklingen. Enligt WWF orsakar genomsnittssvensken koldioxidutsläpp på 10,7 ton/år, och deras mål för 2020 är att få ner utsläppen till 7 ton. Det kommer onekligen att behövas en kraftfull miljöpolitik den närmaste mandatperioden. Det är en tid för kloka och ansvarstagande politiska ledare, som är beredda att ta modiga beslut.

Samtidigt befinner vi oss i ett läge där valresultatet till synes gör det väldigt ovisst om hur en regering kan och bör formas. De traditionella blocken är i stort sett lika stora, och inget av dem har egen majoritet. En minoritetsregering kan riskera att vid upprepade tillfällen bli nerröstad i riksdagen. Finns det någon lösning som kan ge en handlingskraftig regering?

För mig finns det några kriterier som är extra viktiga vid regeringsbildningen:

  • Vi behöver en stark och aktiv miljöpolitik, som får inverkan på alla politiska områden.
  • Vi behöver en politik på byggd på humana värderingar, naturligtvis inom migrations- och integrationsområdet, men även inom andra områden.
  • Vi behöver en regering som kan driva en konstruktiv och handlingskraftig politik.

Alla dessa kriterier utesluter i min mening ett beroende av Sverigedemokraterna, vilket innebär att varje försök att upprätthålla den klassiska blockpolitiken är uteslutet (möjligen med undantag av en ny konstruktion som decemberöverenskommelsen, men den tror jag det är få som vill ha tillbaka). Partierna måste alltså hitta samarbeten över blockgränsen.

Om man kan lösa upp spänningarna mellan blocken något tror jag dock att det finns ett alternativ som skulle kunna ge goda förutsättningar för en konstruktiv politik. Mitt önskescenario, och det jag tror är mest realistiskt utifrån ovanstående kriterier, är en regering med S+C+L+Mp. En sådan regering skulle inte riskera att bli nedröstad med mindre än att V gjorde gemensam sak med M+Kd+Sd, och det tror jag inte skulle hända alltför ofta.

Dessa partier är, tillsammans med V, de som jag tror har störst intresse av att driva en ansvarsfull klimatpolitik. Jag tror även att de kan hitta varandra när det gäller att forma en human och samtidigt kontrollerad migrations- och integrationspolitik, som siktar på att få alla nyanlända att snabbt och så långt som möjligt bidra till och bli en del av vårt samhälle.

För att hitta varandra och komma överens måste naturligtvis en del kompromisser göras. Jag tycker man t ex kunde komma överens i förväg om

  • på vilken nivå det totala skattetrycket ska hållas. Inom dessa ramar kan sedan under mandatperioden t ex en grön skatteväxling göras, man kan välja att gynna arbete, småföretagare, eller annat som partierna finner prioriterat.
  • att hålla miljöbudgeten på en viss nivå (personligen tror jag att den som minst behöver vara oförändrad). Under mandatperioden kan man komma överens om effektiva sätt att använda den.
  • att t ex bostadspolitik och privat välfärd ska vara föremål för breda överläggningar, där man bjuder in övriga partier.

För att inte de mindre partierna ska behöva känna sig överkörda av S behöver S också göra betydande eftergifter. En sådan som har nämnts är att lämna över statsministerposten, t ex till Annie Lööf.

Under mandatperioden kommer alla partier i regeringen ha ett egenintresse i att visa upp resultat, för att behålla vettiga opinionssiffror inför nästa val. I synnerhet S bör också ha ett intresse i att samarbetsklimatet i en mittenregering blir gott, för att inte riskera en backlash och återgång till blockpolitiken. Det bör därför finnas en klar fördel i att visa sig samarbetsvillig och kompromissa sig fram till goda resultat. Man bör också sträva efter att alla partier får visa upp framgångar i dessa förhandlingar. Lyckas denna strategi kan man sedan med fog hävda att man har tagit ansvar för Sverige och visat konstruktivitet. Om C och L önskar kan de naturligtvis i nästa valrörelse åter närma sig M och Kd, för att tillsammans forma ett borgerligt alternativ, och för att förhindra att vi får en ny blockgräns, med M+Kd+Sd på ena sidan.

Vad är de största hindren mot att ett sådant regeringsalternativ ska bli verklighet?

  • Alliansen vill försöka bilda regering, i enlighet med sina utfästelser i valrörelsen. Det finns risk att Sd släpper fram dem utan krav på motprestation i nuläget, men att de sedan börjar ställa krav i samband med höstbudgeten. En sådan alliansregering kommer att bli beroende av Sd, och är därför inget önskvärt alternativ. Man kan tänka sig att det skulle kunna bli en ny regeringsbildning i samband med budgetomröstningen i ett sådant fall, men då har man förlorat viktiga månader. Jag har även svårt att se att en ren alliansregering, dominerad av moderaterna, skulle prioritera miljöfrågan tillräckligt högt.
  • Skulle en föreslagen alliansregering inte gå igenom, kan det tänkas att M+Kd försöker bilda regering med stöd av Sd. Jag hoppas innerligt att C+L skulle rösta mot en sådan regering, då de klart markerat att de inte vill ge Sd stöd. Det finns dock en risk att de lägger ner sina röster och duckar för sitt ansvars- och ställningstagande i ett sådant läge.
  • S, C, L och Mp kan ha svårt att komma överens, för att de inte är beredda/mogna att göra de eftergifter som krävs, eller helt enkelt inte är tillräckligt vana att prata med varandra. Här är det bara att hoppas att de kan se vilka vinster ett samarbete skulle kunna föra med sig, så att de lyckas etablera ett fruktbart samarbetsklimat.

Det kommer att bli några spännande veckor framöver…

Annonser

Ett första inlägg

Jag har aldrig varit särskilt extrovert. Bloggande kändes som en främmande sysselsättning för mig. Samtidigt rörde sig en massa tankar i mitt huvud, tankar som längtade efter att formuleras, om så bara för mig själv. Så här sitter jag nu, med min första blogg, bara för att ha möjlighet att skriva av mig, och förstås, för att kanske du ska kunna hitta något av värde bland mina tankar. Vi får se vad det blir av det! Jag lovar ingenting, mer än att ge det en chans, och bli glad för all sorts vänlig och konstruktiv feedback. Min gissning är dock att det mesta kommer att handla om natur/miljö, samhälle och politik, eftersom det är det som brukar få mig att vilja formulera mig. Välkommen, du som läser detta!